Samlade verk

Att denna bok har vunnit Augustpriset är för mig fullkomligt obegripligt. Att jag lagt tid på att läsa den dessutom. Hela berättelsen är en variant på klassikern Jules och Jim av Henri-Pierre Roché. Boken utgår från Bourdieus kapitalteori med förstärkta skildringar av människor och miljöer som mynnar ut i klichéer.

Huvudkaraktärerna är skildrade narcissistiskt uppblåsta och pretentiösa. Ur ett feministiskt perspektiv är Cecilias försvinnande intressant. Tyvärr upprepas och glorifier... Läs hela recensionen

Seg, berättelsen tuggar om och om, hoppar hit och dit utan synbar mening eller anledning, skissartade personbeskrivningar.

Efter att ha läst den här boken var jag fullständigt förbryllad över hur den kunde få Augustpriset. Har jag helt missat något? Men åh, vad skönt att läsa flera av recensionerna här. Det är inte jag som är dum i huvudet alltså. Jag tycker också att boken lider av stereotypa personporträtt och trötta klichéer. Den skulle må bra av att kapas ner till halva sidantalet. Jag upplevde också att det var som två böcker som satts ihop till en. Den sista fjärdedelen av boken hade ett annat driv än först... Läs hela recensionen

Håller med flera av föregående talares kritik. Även jag tycker att boken har sina förtjänster, men den är på tok för utdragen och fylld av klichéer. Om det här är något av det bästa som 'den svenska litteraturen' kan förmedla under ett år så mår den inget vidare. För mig räcker det inte med gott humör och träffsäkra iakttagelser. Emellanåt. Det måste bränna till och kännas 'att det gäller något'. Men det gör det inte. Karaktärerna känns alltför klichéartade och 'mystifierade'. Och likaså int... Läs hela recensionen

Jag tyckte om att få följa flera olika röster i Samlade verk. Det tog en stund innan jag kom in i handlingen, men när jag väl kommit in så var det definitivt en trevlig läsning.
Det är en mycket fin historia som är välskriven och underhållande, även fast vissa delar känns lite väl långdragna och nog hade gynnats av att kortas ner en aning. Berättelsen i sig är berättad på ett mycket vackert och speciellt sätt, även fast den blir lite väl pretentiös ibland. Samlade verk är definitivt en lä... Läs hela recensionen

Ett fantastiskt språk o en förståelse för människans psykiska utveckling.
Hög igenkänningsfaktor i tiden o rummet som beskrivs.
Trovärdiga, mänskliga karaktärer.
Njut, bara njut av berättelsen!

Fint berättad historia. Tror den är extra trevlig att läsa för Göteborgare som en själv, då många platser känns igen osv. Dock extremt utdragen och onödigt lång i vissa delar. Tyvärr även lite förutsägbar, vilket förstärker intrycket av att den är för utdragen för att handlingen ska uppskattas på bästa möjliga sätt.

En mycket tjock bok som säkert är mycket bra, men jag har inte lyckats ta mig igenom den. Ska ta mig i kragen och försöka igen!

Jag tyckte att boken var väldigt bra skriven. Den var lätt att fångas av trots att den var skriven i många sidor. Har sparat några citat ut boken som jag bär med mig!

Blev besviken efter att ha hört alla lovord kring debuten. Mest en uppvisning i hur bra man själv läst på om diverse författare och konstnärer!

Lydia Sandgrens debutbok är inget mindre än ett mästerverk, en fantastisk bok om vad det innebär att vara människa. Spännande, roande och den där typen av bok som får läsaren att känna sig begåvad. Dessutom en alldeles makalöst bra och rik Göteborgsskildring! Samlade verk är en bok som gör att man återfår tron på skönlitteraturens kraft.

En rik och mångbottnad bok som kretsar kring både det intelektuella, men även relationer inom familjen och ett försvinnande. Sandgren lyckas skapa en värld ett gäng karaktärer som man längtar tillbaka till. Ser fram emot hennes kommande böcker!

Alltid tveksam till böcker som höjs till skyarna och prisas i lyriska termer. Här infrias alla förväntningar i högsta grad. Inte en död sida. Riktigt bladvändare. Frågsn är bara, kommer det en fortsättning?

Mycket seg historia kommer inte framåt för mycket nonsens orkade inte läsa hela, kom till halva boken och gav upp där. Förstår inte att den blivit så omskriven.

Personerna är lika tunt och ytligt beskrivna som miljöerna. Detta pågår i 700 sidor utan någon som helst utveckling. Jag förstår inte denna roman.

Boken är för lång med för många upprepningar, för mycket hoppande i tiden, långtråkig, men bra språk. Tyvärr en besvikelse.

Samma hela tiden, långsam, super och röker mest hela tiden. Alldeles för många sidor för det innehållet. Språket dock bra.

Boken är välskriven, men alldeles för tråkig. Kanske kan den passa någon som går igång på litterära referenser som förekommer ofta.

Jag vill så gärna tycka om den, för allt är som upplagt för succé; en berättelse som utspelar sig i Göteborg (man riktigt känner kontrasterna mellan det marinblå redararvet och proggarnas revolt som ekar i 80-talets kulturkretsar), det handlar om kulturvärlden och berättelsen pendlar mellan olika tider - det är som stadens minne av liv. Men. Jag gillar den inte, till min egen stora besvikelse måste jag tillägga. Det är inte Lydia Sandgrens fel alltså, det är nog mitt (och därför längtar jag till hennes nästa).

Oj, vilken skön läsupplevelse ,jag fick en mycket underhållande roman, den har jämförts med Donna Tart, javisst men jag säger bara LYDIA det räcker. Stort tack.

En välskriven bok men med ett problem, författaren släpper inte in läsaren då personerna inte levandegörs, det känns som gestalter och handling äger rum på avstånd, och man tappar därför intresset.

Nån gång vartannat år eller så, händer det att jag läser en bok som jag inte vill ska ta slut. Samlade verk av Lydia Sandgren är en sån. Jag använder nästan aldrig epitetet "imponerad", men den här gången är det befogat. Inte minst när det gäller hennes träffsäkerhet och kunskap inom olika områden. Dramaturgin är värd en extra ros.