-
Bra, men med brister
Josephine Quinn skildrar västvärldens uppkomst från en arkeologiskt perspektiv. Det betyder att hon berättar föremålens historia. Det är en entusiastisk, nästan ljuvlig skildring. Men människorna saknas (bortsett från en del arkeologer). Om man inte vet det, så kan man tro att allt är frid och fröjd, men samhällena var stenhårt auktoritära. Det fungerade så länge systemet tillhandhöll mat och kläder åt de underlydande. Sedan kom katastrofen...