Essä samsas med poesi, myt och fiktion när Mara Lee undersöker språkets laddningar i konstruktionen av främlingen, den Andre. I diskussioner om bl.a. Dante, Woolf, Mary Shelley och Edda-diktningen pekar hon på bildspråk som bärare av känslor men också av makt - åtminstone för dem som kontrollerar de retoriska figurerna - och på hur kärlek och begär kan bli ett uttryck för rasism.