Hon minns inte

Kärleksfull och ärlig skildring av en fruktansvärd sjukdom och dess konsekvenser för alla drabbade, både den sjuke och de anhöriga. Brun väjer inte för att lämna ut sig själv och sina känslor. Hög igenkänningsfaktor.

Jonas väljer här att skriva boken i omvänd ordning, börjar med mammans sista dagar och arbetar sig bakåt i deras liv genom sjukdomen. Det gick snabbt att ta sig igenom boken, ganska korta stycken vilka kanske kunde varit fyllda med mer text och händelser. Men, då hade det troligen blivit en helt annan bok, så vi får vara nöjda så här. Lever man med demens i närmaste kretsen kan det vara tungt att få höra en historia med fakta från slutet först, för egen del med demens ett steg längre bort tyckte jag det var ett intressant grepp.

Jag kände igen mig när det gäller min mammas sista tid i livet. Boken är fyndigt skriven, det vi minns och som andra kan känna igen sig i.

Historien i Jonas Bruns bok påminner så mycket om mina egna erfarenheter av min mans sjukdom, både ifråga om sjukdomsutvecklingen och de anhörigas reaktioner.
Hög igenkänningsfaktor. På något vis känns det skönt att veta att man inte är ensam om att ha gått igenom detta, även om man inte önskar den här sjukdomen på någon annan människa.