Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol'förarn. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana - senare av bygget av norra Stambanan - genom hans hemsocken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket - ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv. Sitt sista tal håller han - istället för kungens uteblivna invigningstal - när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm. Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava - Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar - sockenhorans dotter, IsakMårten - storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter. Didrik hamnar i fängelse - men det egentliga straffet får han på gamla dar när "storsonen" IsakMårten gifter sig med Rönnog - Hagars röst - som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut."Bortom all jämförelse" - "utan motstycke" - "lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig" - "världslitteraturens vingpenna..." - så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.
