-
Ovanligt grepp
De avsnitt som handlar om pojken som liten är det allra bästa. De böcker som Alex Schulman skrivit om sin egen uppväxt och sin släkt är ännu bättre.
-
Väldigt spännande
Nu har han fått till det verkligen. Premissen var det som lockade mig, sedan drogs jag in och fastnade direkt. Har läst några av hans tidigare böcker, denna är ett annat bygge. Samma teman som tidigare men tycker det landar.
-
Återigen uppväxten
Lite tjatigt med återvändandet till stugan i Värmland. Schulman skriver bra men måste snart byta spår. Med sin fantasi och språkbehandling kunde han hitta nya infallsvinklar på tillvaron.
-
Rolig på slutet...
Alex Schulman återvänder till sin ursprungsfamilj och uppväxtmiljö,
dock i en ny kontext.
Det blir särskilt roligt i slutet av boken,
när modern ifrågasätter sin sons serieberättande...
-
Gripande
Lisa (Lund),
19 oktober 2025
Har precis läst sista sidan av 17 juni och jag saknar den.
Jag fylld av känslor som inte går att förklara, man måste läsa. Boken är otroligt gripande, stundtals ledsam & sorglig, men samtidigt vacker i sina beskrivningar av en barndom som starkt påverkat framtiden för huvudpersonen Vidar.
Läs, bara läs!
-
Familjedrama som gör ont
Ett familjedrama från barndomen. Han är fantastiskt skicklig Schulman att beskriva den dysfunktionella familjen och konsenekvenserna in i nutid. Man köper den osannolika intrigen där vuxne mannen i kris ringer tillbaka till sig själv och familjen den ödesdigra dagen 17 juni 1986. Väldigt bra!
-
Betyg: 5 av 5.
Betyg: 5 av 5.
.
Jag har läst nio böcker tidigare av Alex Schulman. Sex stycken som han har skrivit ensam, och tre stycken som han har skrivit tillsammans med andra. Bäst har jag tyckt om dom som han har skrivit ensam, och dom har alla fått höga betyg av mig. Allra bäst har jag tyckt att boken Överlevarna var, som fick högsta betyget av mig.
.
Så jag hade ju rätt så höga förväntningar på den här nya boken. Och tack och lov så infriades dom verkligen. För det här var en myc...
Läs hela recensionen
-
Schulman hela veckan
En ny roman som tar oss tillbaka till Schulman-verse där vi denna gång cirklar tillbaka till jaget, till familjen, till detta ständiga sökande efter försoning och förlåtelse. Vi möter här Vidar, en man som inte bara faller offer för sig själv, utan också för omständigheterna kring hans försök att göra rätt för sig. Greppet är lika enkelt som det är tilltalande. Vidar får möjligheten att varje dag ringa sig själv i dåtiden, tillbaka till den avgörande dagen som kastat en lång skugga över hans ...
Läs hela recensionen