Farväl till Panic Beach

Jag hade svårt med att inte hitta den röda tråden. Men språket är underbart och det är bara att hänga med i berättandet.

En släkthistoria om fyra generationer från 1910-talet kring huvudpersonen Nina Stjärne och hennes farföräldrar Laura och Harry, mest kretsande kring hennes pappa Matti och tant Hanna, Mattis hustrur Siri och Jane, systern Eddie, barnen Marta och Charlie och ett oräkneligt antal flick- och pojkvänner, makar och partners som dyker upp och passerar på de huvudsakliga platserna för historien, på Bercelli Park och i Kungstornet i Stockholm och på somrarna i Panic Beach. Familjehistorien berättas u... Läs hela recensionen

Älskar Stridsbergs lugna, omedelbara, tydliga, precisa men samtidigt poetiska språk. En kärlekshandling. Blir varm, lycklig, upprörd men full av förhoppningar inte bara vad gäller hennes karaktärer utan även mitt eget liv!!! Tack!!!!!!

Bokklubben var rätt entydigt kluven, och en själv tillhörde den hälft som uppskattade Sara Stridsbergs Farväl till Panic Beach enormt mkt, och sammanfattade: en generationsroman om längtan efter kärlek, kontakt, alla försök, men ingen vet hur man gör eller vågar knappt, så går det vidare i arv, från generation till generation, där man inte heller alltid kan skilja på vem som är vem..

"Som en dröm om.. "

Sara Stridsberg är min favorit sedan länge och hennes romaner är alltid fascinerande. Här blir det nästan lite för mycket. Inte en enda normal människa i hela släkten verkar det som och man blir lite "mätt" på konstiga händelser och beteenden. Kompositionen är skickligt utförd, men kräver nästan för mycket av mig som läsare (block och penna) och skymmer en del av budskapet. Om något sådant finns.... Man vet aldrig med Stridsberg och det är i sig en del av tjusningen!

En berättelse om hur generationer påverkas av händelser och skeenden. Poetisk och vemodigt skildrad. Tyckte väldigt mycket om språket! Vill gå in i romanen och styra upp åt dem!

Inte en bok för mig. Jag tyckte den var rörig och alltför hoppigt berättad. Det var en medtyckande och beskrivande familjehistoria vi fick ta del av och den var välskriven och tragisk. Men sättet det berättades på passade inte mig.

En berättelse som är känslosamt gripande på ett mycket vackert och illustrerande sätt beskrivet. Jag sögs in i handlingen direkt och önskade att den aldrig skulle ta slut.

En familjekrönika med alkohol och sinnessjukdom som ingredienser. Allt skildrat med stor värme och medkänsla.
Språket i romanen är så vackert att boken är svår att lägga ifrån sig. Sara Stridsberg är en fantastisk författare.