Spådomen : en flickas memoarer

Boken följer en ung författarinna och hennes tankar och relationer till föräldrar, systrar, släkt, vänner och män, från barndom till vuxen ålder. Boken är rik på livshistorier, djupa tankar, livlig fantasi och mycket ångest.

Agneta Pleijel målar omgivningen med svart kol som varvas med ljusglimtar av insikt och hopp. En bok om livets svåra konflikter där föräldrarnas tystnad, hemligheter och katarsis förs över på, och binder, den unga kvinnan i tvångstankar och grubbel. En bok som stannar kvar i tankarna.

... som i vissa grundläggande avseenden inte alls liknade min egen, men som på något vis gav mig en ny, barndom att se tillbaka på - en barndom som hade passat mig bättre.

Uppenbarligen så fanns där vissa centrala beröringspunkter jag kunde hänga upp identifikationen på ...
... och resten väste fram ur Agneta Pleijels magiska språk.

Spådomen, Hundstjärnan och en vinter i Stockholm skildrar huvudpersonens relation till pappan, och olika män. Män som är älskade men otydliga och som sviker.

En sorgsen bok om en vilsen och olycklig familj där besvikelse tar över den glädje som ändå finns. Kanske man kan diskutera den i en grupp. Hur och vad skall man berätta för sina barn om relationen mellan makar? Skall man tiga om sådant som ändå känns i luften och är obehagligt för alla i familjen.
Tyckte att boken var litet tråkig i början men den gav mig efterhand en del att tänka på. Betyget blev till sist 4 stjärnor.

Länge sedan jag läst en sådan, för mig, angelägen bok. Igenkänningen finns där hela tiden. Föräldragenerationens totala oförmåga till kommunikation och relation. Hur föräldrarna blir offer för tystnadens kultur och oförmögna att se hur barnen lever genomdränkta av och oskyddade i detta. Hur barnen utlämnas till att ensamma söka förstå både sig själva och omgivningen. Hur de ständigt söker bekräftelse och kärlek genom att vara tillags för att ofta få somna otillfredsställda och med tudelade kä... Läs hela recensionen