Den som dödade helvetets änglar

Han skriver Vardagar, likt Ulf Lundell, men på sitt sätt.
Man kan inte bara skriva om morgonkaffet, man måste ta med historien, den man växt upp i, man tar med vänner och man lyssnar på dom.
När allt hamnar i symbios är det en rätt kass bok om man vill höra den enkla raka historien om nåt, men man hamnar mitt i Hamiltons och Pontis värld, där Jan sitter med som den tredje, rätt matta kompisen, det är folk man känner igen och deras dagböcker är mycket mer intressanta än andras...
... Läs hela recensionen

Fy vilken usel bok. Det är naturligtvis inget fel på drivet men historierna är klena och betraktelserna så banala att man förstår att Jan Guillou går på övertid. Han klagar på att Myrdal inte klockade ut i tid (klockade han ens in?) men själv verkar han verkligen ha spillt sitt bästa krut. Det här är så dåligt att det på något sätt färgar av sig på Guillous övriga produktion. Han kanske egentligen har varit usel hela tiden. Lyd ett gott råd, köp inte den här boken!

En typisk Jan Guillou. Han skriver på ett sätt som ingen annan.Just sätter han skriver på tilltalar mig. Har alltid gjort.

Jag läste inte ens ut boken eftersom den var så dålig. En massa name dropping och en massa galla som spys ut över människor till vilka författaren har ett horn i sidan.

Troligen den sämsta bok jag någonsin läst, alla kategorier. Och då brukar jag ändå gilla Guillous böcker. Men den här gav jag upp innan jag var igenom.