Det mest förbjudna

En titel som kan upphetsa i förväg, men som faktiskt verkar bli en bekännelseroman. Bekännelsen av en ung fru som väljer att berätta om sina hemliga längtan och om sin erfarenhet av sexualitet (från en kvinnlig uppfattning). Ett vågat projekt när boken skrevs på 1970-talet, men som nu har blivit vanligt och överraskar inte så mycket. Boken kan jämföras med Astrid Lindgrens värld (hon också sågs som en vågad och omoralisk fru!).

Mycket bra bok! Modigt att ge ut sig själv.
Mycket givande att läsa! Denna bok ser jag
som terapi att läsa för vissa personer.

"Det mest förbjudna" är ett tidsdokument som väcker både tankar och lockar till skratt. Thorvall skriver om b.l.a. sjukdom i familjen, att vara kvinna och känna lust, att tala illa om de döda (särskilt sin mor), otrohet och att själv vara mor och inte leva upp till förväntningarna som finns m.m. Jag förstår att den väckte debatt när den kom. Högst läsvärd!

Har alltid gillat Thorvall.Hon gick sin egen väg. Här finns en hög igenkänningsfaktor i Det mest förbjudna. Har läst allt av henne.

Jag läste aldrig boken när den kom ut, jag kände inte alls för att ta till mig den då. Nu med lite mer perspektiv på livet, erkänner jag att den har kvaliteter jag nog inte då hade förstått. Thorvalls helt utlämnande sätt att skriva på förefaller inte alls lika skamlig som det hade rykte om sig att vara då, tiden har hunnit ifatt boken. I synnerhet hennes beskrivning av sitt förhållande till sin mor är det nog många lite äldre kvinnor som jag som känner igen sig i. Den är verkligen välskriven... Läs hela recensionen