-
Upplysande i stort och smått
Fantastisk hur Lena beskriver folkhemmet ur både helikopterperspektivet och i utvalda detaljer. En mental filt tyngd av jantelag bär berättelsen snarare än tingen i detaljerna. Om att passa in, inte var för mycket och inte drömma stort. Var nöjd med det lilla och framhäv dig inte, dit vill vi aldrig mer tillbaka.
-
Nutidshistoria
Roligt att återuppliva 40-och 50-talen. Men Ragnar var rätt så tråkig. Han kunde väl engagera sig något utanför familjen. Visserligen var han idrottstränare - men en rätt så egoistisk sådan.
-
Träffsäker bild av verklighetens folk
Träffsäker skildring av en typisk 1900-tals medelsvensson som ger en bild av hur jantelagen påverkat självbild, livsval och syn på samhällsutvecklingen. Som vanligt gör Lena Anderssons knappa och exakta språkbrhandling texten extra läsvärd.
-
Tänkvärd
Välskriven och lättläst, fångar folkhemsutvecklingen och generationernas förändrade livsvillkor på ett lättillgängligt sätt. Kan varmt rekommenderas - tänkbar även som diskussions- och/eller studielitteratur.
-
Torr och tråkig
Det känns som författaren inte tycker om sin egen bok Torr och tråkig Tyvärr hade sett fram emot att läsa den
-
Allegori som inte riktigt håller ända fram
Lena Andersson skriver om det svenska folkhemmet som för sin samtid var en hägring men nu blivit myt. Boken är full av träffande iakttagelser men det räcker inte riktigt för att få ihop berättelsen. Huvudpersonen Ragnar beskrivs stundtals som mycket enkel och jordnära men blir lika ofta komplicerad och jag får en känsla av att Lena Andersson tecknar mycket av sin egen person i honom. Jag har svårt att se Ragnar som den allegori över svensk socialdemokrati som är hennes avsikt även om han i sl...
Läs hela recensionen