-
1bok2katter3kopparte tycker:
Isabel Allendes Violeta skriver ett vittnesmål om sitt liv till den som hon älskar mer än någon annan på jorden. Det är ett liv som förtjänar sin berättelse. Inte för sina dygder, men för sina synder. Det är tid för att minnas den tiden som var till för att leva innan det är tid för att dö. Det är ett liv som sträcker sig från en pandemi till en annan, från 1920 till 2020.
Violeta föds in i samma värld, samma familj som den i Andarnas hus. Samtidigt är det en helt annan, det är Chile unde...
Läs hela recensionen
-
En av Allendes bästa
Cecilia (Helsingborg),
26 mars 2022
Violeta föddes 1920, när Spanska sjukan härjade i Chile. 100 år senare, under en annan pandemi, ligger hon för döden. Hon skriver då ett långt brev till sitt barnbarn Camilo. Det är både ett avsked och ett vittnesmål om det liv hon levt.
Isabel Allende är fantastiskt duktig på att teckna ett levnadsöde och samtidigt väva in Chiles historia i berättelsen. Den här gången gör hon det utifrån ett kvinnoperspektiv. Hon häcklar landet för att vara sist med allting, konservativt och gammalmodigt...
Läs hela recensionen
-
Trollbindande och vacker
Isabel Allendes roman "Violeta" är trollbindande och författad med ett vackert språk. Genom ett 380 sidor långt brev till sitt barnbarn Camilo återberättar Violeta sitt liv, rakt och utan att linda in något, och lyckas samtidigt lämna en historisk skildring om sitt lands historia. Genom hennes vittnesmål och minnen får vi följa hennes liv, detaljerat och intimt, och jag kommer flera gånger under läsningen på mig själv med att tro att det är en verklig memoar jag läser.
Brevet till Ca...
Läs hela recensionen