-
LYSANDE FINA PROSADIKTER
I centrum för Utlers text är en kvinna som dragit sig undan världen i en lånad sommarstuga, bedrövad över samtidens kyla. I sin djupa besvikelse tar hon till vapen, möjligen har ett brott begåtts, men det får vi aldrig veta. Utler återger denna berättelse i minnesbilder och stycken, i oavslutade meningar och starkt sammanpressade postulat. Det finns en oavbruten rotation i texten, det rasslar, skuggor störtar, kroppen och den omgivande substansen gör sig ständigt påmind i långa detaljrika bes...
Läs hela recensionen