Henoks bok (även känd som "Enoks bok") är en judisk skrift attribuerad till Henok, Noas farfars far. Den är varken erkänd av judar eller kristna som helig skrift, med ett undantag, den etiopiska ortodoxa kyrkan. Boken består i själva verket av flera ganska distinkta delar, varav den äldsta dateras av forskarna till 300-talet f. Kr. och den yngsta till 100-talet f. Kr.
Ett kort stycke ur Henoks bok (1:9) citeras i Nya Testament, nämligen i Judasbrevet 1:14-15: "Om dessa var det ock som Enok, den sjunde från Adam, profeterade och sade: 'Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar som de har övat, och för alla de förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet har talat mot honom.'" Fragment av boken hittades bland Dödahavsrullarna och alltså var den i omlopp både före och under Kristi tid.
Det sägs på några ställen i texten att boken skall få sin egentliga och fulla betydelse för de kommande släktena, och att den skall bli känd först i de yttersta tiderna. Något som kittlar fantasin, då den faktiskt var försvunnen och återupptäcktes först år 1773. Dessutom kan den fortfarande inte anses vara känd utanför en liten krets av forskare. För den som vill se boken som gudomligt inspirerad bör dock åtskilligt av innehållet sätta stoppa för detta. Boken är ändå av utomordentligt intresse eftersom den belyser föreställningar som fanns på plats vid tiden för kristendomens framväxt, främst bilden av den kommande Kristus och hans ankomst, tron på uppståndelsen samt en himmel och ett helvete. Dessutom hittar man här den mest utförliga beskrivning vi känner till av de fallna änglar som nämns i 1 Mos. 6:1-4 (väktarna) som tog sig hustrur bland människorna och avlade jättar (nefilim).