-
Förgängelse och likstelhet.
Germanska dikter som stilleben, karga, ödesmättade och ensliga. Filosofiska frågeställningar framträder fragmenterat. Spillror av erfarenheter. Blomsterminnen förtvinar i ett övergivet kranium. Ekon av Hölderlin, Benn och Celan tonar fram mellan raderna. Kvarlevorna efter en diktningseskapad. Dammet från en förgången tankegång. Vittnesmål från försokratisk oroshärd. Kryptisk ömsinthet och betongsprickor i varat. Mycket läsvärda dikter för den som är öppen för lyrik. Dom är som murkna grenar förstelnade under två meter packis.