Den ena skuggan går in i den andra Den ena vinkeln går över i en annan Den ena skuggan låtsas vara en fjärde Den femte har nästan försvunnit
Helena Österlunds Ordet och Färgerna belönades med Borås Tidnings debutantpris 2010. Ett drygt decennium senare skriver Österlund ett svar till debutboken, eller en spegling. I en ny diktberättelse undersöker hon möjligheten att undkomma skuggor och omformulera minne och liv.
Helena Österlunds romaner Min sårbara kropp (2019) och Att spegla siginågon annans vatten (2020) rönte stor uppmärksamhet. "Min sårbara kropp borde nomineras till Augustpriset", skrev exempelvis Lidija Praizovic i Aftonbladet. Det enda som blir kvar är ord är Österlunds första poesibok sedan debuten.
"Två kamper, med sinsemellan rakt motsatta syften verkar föras. Båda med samma ursinne. Mot världen, mot kroppen, mot språket. En för enkelhet, helhet, tillit och tillförlitlighet över tid. En annan för mångtydighet, föränderlighet, rörlighet och öppenhet i nuet." Jörgen Gassilewski, Örnen och Kråkan.
"Språket hamrar sig brutalt fram genom diktsamlingens tre delar. Detaljer som till en början är så blodiga att de ibland trubbar av, stegras mot slutet i något som liknar vild utopi." Hedvig Ljungar, SvD.
Visa hela texten
Passar bra ihop
+
De som köpt den här boken har ofta också köpt
Kärleksdikt
av Ingeborg Björklund
(inbunden).
Det finns 1 recension av Det enda som blir kvar är ord. Har du också läst boken? Om du har köpt den på Bokus.com vill vi gärna höra vad du tyckte om den!
Sätt ditt betyg »
Det här var ännu en diktsamling som upptäcktes genom att bibliotekarierna hade ställt den på den där hyllan med nya böcker som skall synas. Jag var - och är - på ett diktsamlingshumör, vilket innebär att jag vill läsa men anser mig inte ha kognitiv förmåga nog att plöja en roman för tillfället.
Innan läsningen har jag funderat mycket över poesi och insett att merparten av den poesi som jag har tagit del av på senare tid saknar traditionell struktur och form i sådan mån att jag har börja...
Läs hela recensionen