-
Ett sorgsamt tonläge.
Verket, en tillfällig monolog, förblir en radikal öppning mot varat, icke-varat och den oändliga natten, tillblivelsen och fördömelsen, döden. Ontologiskt språk lämnar författaren och läsaren och avlägsnar sig genom en obehaglig närvaro. Allt glider samman och i sär. Klartänkta dimridåer. Motsägelsefulla utsagor- genuina och uppriktigt falska. Sorgsamt tonläge vinner till slut. En radikal passivitet kan vara en utväg.