Bricken - Böcker

Andra världskriget rasar. Tyskarna har blivit inringade i Stalingrad kanske håller kriget på att vända. Sågverket på Svartvik har lagts ner, och Bricken har fått veta av doktorn att hon är på den sista resan. Men ännu kan hon hjälpa sina vuxna bar...

Läs mer »

1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både str...

Läs mer »

Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, ...

Läs mer »

Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner. Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig. Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men ja...

Läs mer »

- Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe. Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hem...

Läs mer »

Så jag kan sakna glödens färger, hur de skiftade när jag hade lagt eldgruva för natten. Hur jag kunde ligga och se färgerna skifta i spiseln. Visst är järnspisen en välsignelse, lättare med matlagning och den måste inte passas hela tiden. Men så j...

Läs mer »

1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både str...

Läs mer »

Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk. Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen. Då skulle ...

Läs mer »

Andra boken om Bricken, nu i pocketutgåva! Bricken har blivit ribbkaperska. "Arbete gör en till en riktig människa", säger mamma Frida som gärna skulle vilja lära upp henne så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också. Men Bricken ...

Läs mer »

"Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och ...

Läs mer »

Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk. Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen. Då skulle ...

Läs mer »

Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker. Sågspån och eld är Vibeke ...

Läs mer »

Svartvik 1882, Bricken har blivit 14 år och nästan vuxen. "Arbete gör en till en riktig människa", säger pappa. "Det viktigaste är att hålla ihop", säger mamma. Saga och Carolina säger att det viktigaste är att möta den stora, stora kärleken. Dett...

Läs mer »

- Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe. Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hem...

Läs mer »

"Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner. - Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig. Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men...

Läs mer »

-- Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe. Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så he...

Läs mer »

Bricken i Svartvik ska snart föda sitt sjunde barn. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor t...

Läs mer »

Så jag kan sakna glödens färger, hur de skiftade när jag hade lagt eldgruva för natten. Hur jag kunde ligga och se färgerna skifta i spiseln. Visst är järnspisen en välsignelse, lättare med matlagning och den måste inte passas hela tiden. Men så j...

Läs mer »