Användarprofil Sven Sjöqvist / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Sven Sjöqvist

Antal betyg: 9
Antal recensioner: 9

Någon borde ha berättat! : en bok om de tre principerna

Transformerande människomöten

10 mars 2021

Otroligt inspirerande bok, som på ett pedagogiskt sätt beskriver förhållningssätt som sätter allt på ända. Man känner sig närmast upplyst efter att ha läst denna bok.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Metakognitiv terapi

Faktaspäckad och opraktisk

13 september 2021

Komprimerad gestaltning av främst Adrian Wells metakognitiva terapi, som i många avseenden har släktskap med tidigare generationers psykodynamiska psykoterapi, med sitt fokus på poststrukturalism, och tentakler bortom den modernistiska pseudorationella KBT:n. Här visas det meningslösa i att försöka ändra tankar, där det istället handlar om att skifta fokus till något annat; till livet, till det ständiga medvetandeflödet. Författarna har dock inte kännedom om metodens idéhistoriska likhet med Freuds psykoanalys, utan fokuserar på MCT:s vidareutveckling från KBT:n, trots att den i många avseenden snarast skall ses som en reintegrering av psykodynamisk psykoterapi eller åtminstone en syntes av många psykoterapivarianter.

Boken är dock alltför faktaspäckad och upprepande, med knappt några användbara tekniska beskrivningar av tekniker. I det avseendet hänvisas hellre till Pia Callesens pedagogiska bok i ämnet.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sönderslitning

Vacker svartsyn

13 september 2021

Enormt skicklig gestaltning av tillvarons svårigheter, där författaren gestaltar dem i korta prosastycken som handlar om livets omöjlighet och dödens ständiga närvaro. Med det obrutna modet att våga skriva om det svåra, meningslösa och jobbiga, istället för möten, relationer och kärlek. Det finns en släktskap med skildringen av klassiska helgonbiografier, men också Marcus Aurelius klarsynta beskrivningar av livets oändliga korthet och den rasande fart varmed tiden far fram.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som ...

Att faktiskt ha fel

13 september 2021

Mycket trevlig bok om en man som faktiskt gjorde fel livsval och slösade bort sitt liv på en navelskådande ensamhet, för att när han blir befriad upptäcka att livet sorgligt nog snart är slut.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Paradigm Shift

Bortkastade pengar

13 september 2021

En slags förvirrad historiebeskrivning av tidiga möten då 3P växte fram. Helt obegriplig och man lär sig absolut ingenting om 'De tre medvetandeprinciperna'. Bortkastade pengar att köpa denna bok! Enbart för 3P historienördar - och hur många är det?

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Terroristerna

Kriminalpsykologisk klassiker

13 september 2021

Extremt välskriven roman, med tydlig struktur och nagelbitande upplösning. Håller än i dag och de inre dialogerna gestaltar individer som är avsevärt mer psykiskt sammanhållna än Lejf GW:s gestaltning av psykotiska psykopater i polischefsställning. Liksom Sjöwall-Wahlöö förutsäger Malexandermordet i 'Polismördaren', ges här en profetia om Palmemordet, tio år innan det sker. Möjligtvis blir gestaltningen av vad som driver de psykopatiska terroristerna haltande. Vilka trots sin ungdom väljer bort livet enbart för att tjäna ondskan. Är det kanske en gestaltning av kommande självmordsbombare från IS?

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mr Norris Changes Trains

Berlin innan förfallet

13 september 2021

Härlig stämning från trettiotalets Berlin. Handlingen fokuserar på relationen till den excentriske överlevaren och arbetsskygge Arthur Norris, som lever gott på lån från vänner och bluffaffärer. Långt före det fanns socialbidrag och a-kassa. Författarjaget är ung och en godhjärtad observatör av detta Berlinska scenario av kulturellt belevade affärsmän och politiska agitatorer. En iscensättning av männens värld, där kvinnorollen förpassats till den prostituerade eller hyrestanten. Långt ut i periferin. Vackert välskrivet språk. Leder fram till den mer kända boken "Farväl till Berlin".

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Real Lolita

Välbearbetad gestaltning

11 april 2019

Oerhört intressant djupdykning av ett bortglömt kriminalfall från 40 talet som kopplas till Nabokovs kända roman. Författaren har ägnat åratal av arkivsökande & intervjuer & fått fram en stundtals oerhört spännande kriminalskildring. Ett imponerande mästerverk, som dock mot slutet letat upp lite för många spekulativa kopplingar mellan det verkliga fallet & romanen.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vafan var det som hände? D. 2

Tät kriminalpsykologisk självbiografi

23 januari 2018

Sommaren 1966 var jag sju år. Vi hade hyrt en liten sommarstuga i skogarna i trakterna av Södertälje och mina föräldrar, jag och mina syskon semestrade där någon vecka eller två. I tidningar och på teve var jakten på Clark Olofsson och Gunnar Norgren i full gång, efter att en polis blivit skjuten med en k-pist och vi tyckte vi såg dem smyga omkring i skogarna i trakten av Södertälje och Stockholm. Jag kan fortfarande minnas känslan av rädsla - men samtidigt den bävande spänningen - inför de mörka skogarna, där vi tyckte de smög omkring; när de jagades av poliserna. Efteråt har jag ofta undrat vad som egentligen hände vid den tiden. Nu har jag fått svaret - inifrån, då flykten från poliserna beskrivs detaljerat, i del två av Clark Olofssons memoarer, "Vafan var det som hände, del II". En tät och spännande självbiografisk roman som huvudsakligen fokuserar på Clark Olofssons uppväxtår, livet som ung brottsling och följderna av det inbrott i en cykelaffär, som ledde till att kumpanden Gunnar sköt en polis, vilken senare avled av skadorna - vilket gav upphov till den då största polisjakten i Svensk kriminalhistoria. Clark Olofsson är en engagerad författare, som skriver detaljerat och spännande och uppenbarligen har ett förträffligt minne av varje detalj av förloppet, trots att det gått så många år. Gestaltningen har den där täta intensiva spänningen, som gör att man har svårt att sluta läsa boken. Själv kunde jag inte sluta med den förrän jag sträckläst den under en helg. Det är verkligen synd att Clark inte satsat på författarskapet och blivit en rik skribent som Jan Guillou, istället för att slösa bort halva sitt liv på att hålla sig inlåst på kåken. Men av biografin förstår man också varför det blir så. Han växte upp under förfärliga omständigheter, med en frånvarande pappa, en alkoholiserad mamma och blir tidigt utplacerad i fosterfamilj. Djupare relationer saknas helt och denna är en smärtsam frånvaro av relaterande gestaltas såväl i förhållandet till mamman och fosterföräldrarna, men även senare i senare relationer som är ytliga och objektifierade. Det är som om Clark inte förstår vad som försiggår i djupet av andras inre; han ser bara saker från sin egen synvinkel. Mamman besöker han bara tillfälligt (under ett fyllekalas, då hon sitter och super med sina kompisar); kramar om henne och lämnar sedan henne utan att hon finns kvar som objekt i hans inre. Likadant med flickvänner; han talar om förälskelse och relationer, men känslorna finns bara där i stunden, när den aktuella flickan råkar vara i närheten. Dagen efter, tycks Clark utan pardon kasta sig i armarna på nästa flicka som dyker upp, utan att ha några skuldkänslor för att han svikit den flickvän som han tidigare så heligt "är djupt förälskad i" . Clark skriver väl, även om han stundom använder ett oborstat och lite grovhugget talspråk, som man inte så ofta stöter på i biografier, med ord som "helknas" och "fyllehundar".

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej